På den nordvästra sluttningen av Akropolisklippan reser sig tre grottliknande öppningar, som är tillägnade kulten av Pan, Zeus och Apollon. Den östra grottan var helgad åt guden Pan. Enligt traditionen bidrog han till grekernas seger i slaget vid Marathon 490 f.Kr. genom att sprida skräck och panik bland fienderna. Atenarna visade sin tacksamhet genom att etablera hans kult i staden. Helgedomen var tredelad, med nischer uthuggna i berget för offergåvor. Identifieringen av helgedomen bygger på vittnesmål från Euripides och Pausanias samt fyndet av en votivrelief, som idag finns bevarad på det Nationella Arkeologiska Museet. Reliefen visar guden sittande på en klippa och spelande på en syrinx, med en klädd figur framför sig. Under kristen tid omvandlades den östra delen av helgedomen till ett kapell tillägnat Sankt Athanasius, och idag kan man fortfarande se rester av fresker i nischerna. Den mellersta grottan, daterad till 400-talet f.Kr., tillskrivs Zeus enligt tolkningar av Thukydides och Strabon. Den västligaste grottan, Apollon Hypakraios, användes troligen redan från 1200-talet f.Kr. och är direkt kopplad till genealogiska myter om atenarnas autochtoni. Enligt traditionen förenades Apollon här med Kreusa, dotter till Erechtheus, och från denna förening föddes Ion, atenarnas stamfader. Helgedomen identifierades genom fyndet av marmortavlor med inskriptioner. I en av bergsnischerna syns en inskription från 200-talet e.Kr.: Archont Errenios Dexippos. En hålighet något väster om grottorna, med en uthuggen plattform, användes som utkiksplats för Panathenäernas procession.

 http://odysseus.culture.gr
https://efaathculture.gr/