Gymnasiet var byggt på två nivåer. Den övre terrassen omfattade xystos, en täckt hall som var 7 meter bred och 178,35 meter lång, alltså lika lång som en pythisk stadion. Här tränade idrottarna löpning vid dåligt väder. Namnet kommer av att marken måste skrapas för att jämnas ut. Nya utgrävningar har frilagt hela xystos längd. Ursprungligen, på 400-talet f.Kr., var den byggd i dorisk stil av porös sten. Senare ersatte romarna dock fasadens kolonnrad med en jonisk kolonnad av marmor. Parallellt med xystos fanns paradromis, en planerad utomhusbana som var 6 meter bred och användes för träning i löpgrenar. På den nedre terrassen låg palästran, som bestod av en fyrkantig central gård omgiven av pelargångar, uppdelade i olika rum. Inskriptioner visar att dessa rum användes som bollspelsrum (sphairisterion), omklädningsrum, rum för att beströ kroppen med damm (konima) och troligen även som helgedom åt Hermes eller Herakles. På gården tränade man brottning och boxning. Väster om palästran finns fortfarande en rund bassäng bevarad med en diameter på 10 meter och ett djup på 1,80 meter, vilket var ett viktigt inslag i det grekiska badet. Bakom den försåg en rad vattenkranar tio sammankopplade stenbassänger med vatten från Kastalias källa. Dessa var idrottarnas tvättbassänger. Ännu längre västerut byggdes år 120 e.Kr. ett balaneion, det vill säga romerska bad, för varma bad. Några århundraden senare togs området över av ett bysantinskt kloster. Dess huvudkyrka (katholikon), som hade byggts ovanpå palästran, revs år 1898 för att möjliggöra utgrävningarna. På en av de klassiska kolonner som hade återanvänts i klostret ristade Lord Byron sitt namn när han besökte Delfi.